Nu lägger jag ner pluggandet för idag.

Klockan är snart 1.

Men känns som om det gått bra nu på kvällen, eller jag har iaf gått igenom alla mål som vi har. Nästan alla. Så jag har ju sett det iaf en gång. Läst det en gång..

Vi får väl se hur det går på fredag :)

Har nu satt farfar som bakgrund på min dator.

Försöker väl kanske skapa den känsla som han gav mig.

Bara han var i närheten så gick allting bra, det fanns inte ett problem i hela världen.

Allting ordnar sig och att räkna eller göra läxor var som en lek när han var med.

Jag vet inte hur det funkar riktigt.

Det enda jag märker är att jag gråter så fort jag ser honom.

Att jag inte släppt det än?

Sitter och bölar som ett litet barn.

Jag vill vara den där lilla bebisen igen, vill ligga i din famn.

Livet var lättare då.

Dock har jag det väldigt bra nu.

Min lillskrutt är underbar som alltid och har är HELT fantastisk.

Ska ägna hela helgen åt att bara vara med Leo nu om jag klarar tentan.

Annars kommer jag nog vara relativt förstörd! haha.

Ne, men ska göra det även om det inte går.

Men jag hoppas, hoppas, hoppas.

Det jobbiga men braiga med muntan är ju att man får svar med en gång om man klarar det eller inte.

Har fokuserat så mycket på plugg på senaste tiden att jag inte orkat, hunnit eller överhuvudtaget haft några tankar typ. Så det har varit SKÖNT!

Hoppas dock det håller i sig efter muntan med.

Att jag slutar tänka så mycket.

.

Livet blir som det blir.

Det är ingen idé att planera, önska eller hoppas.

Livet blir som det blir

och livet blir bra!

Det man får

Det man gör

och Det man känner

blir vad man gör det till.

.

Shit happens, deal with it.

.

Äntligen slutade tårarna.

Undrar lite när jag någonsin ska kunna hantera att farfar inte finns längre.

Vet inte varför jag inte tagit det till mig.

Varför jag inte kan sluta vara ledsen.

Titt som tätt händer det att jag får en period när jag går runt och är ledsen för detta.

Och denna gången känner jag väl att jag orkar inte mer.

Det spelar ingen roll hur mycket jag gråter, hur mycket jag än vill och hur mycket jag än ber.

Du kommer inte tillbaka.

När ska jag kunna hantera den informationen?

Hur gör jag?

Saknar dig så galet.

Har aldrig skrivit ut detta innan.

Fast folk omkring mig fattar nog.

11 år sen snart är det sen du gick bort.

Och det skadar fortfarande att tänka på det.

Och jag tror allt ändå att jag satt upp dig på en piedistal.

Ingen människa är så bra som jag minns dig.

Visst var det något MYCKET speciellt mellan dig och mig.

Men för guds skulll?

.

Du är enda anledningen till att jag försöker tro att det finns ett liv efter detta och jag hoppas jag träffar dig då.

Dock tror jag det är bullshit som människor som är som jag har hittat på, för att dom ska kunna hantera döden.

Då kan man ju tänka, det gör ingenting. Jag träffar dig ändå när jag själv inte har mer tid kvar.

Men jag hoppas verkligen det finns ett liv efter detta.

Där du är!

.

Ne nu får jag väl försöka sova.

Natti natt!

Hej :)
Dagen idag har varit toppen!
Varit hemma med Leo och myst :). Vi har varit på simhallen och lekt och sen ätit gott :D.
Sen somnade vi båda två gott i sängen när vi kom hem ;) haha.
Sen bakade vi pannkakor och åt gott tills morfar kom hem och då sprang jag iväg och tränade :)
Efter det har det bara varit plugg för min del. Känns inte som om mycket går in. Har mer än hälften kvar och två dagar på mig att trycka in det. Lycka till med det säger jag bara till mig själv :S. Känns PISS, måste jag säga.
Men men.
Det kanske ska gå det med.
Nu ska jag sova!
Natti och KRAM

Gör ett litet försök för farmors skull att öka storleken på texten på min blogg :)