.

Det blir inte mycket bloggande på senaste tiden.

Hade en kompis som bad mig blogga, men kände direkt att nej, jag har inget att blogga om.

Jag har ingenting intressant i mitt liv att skriva om.

Den här kvällen kan jag inte sova alls.

Tusen tankar går igenom mitt huvud.

Det känns som om älskar Leo så mycket att mitt hjärta skulle sprängas.

Jag saknar min farmor, ska ringa henne imorgon!

Hoppas jag kommer ihåg det, lär vara sjukt trött.

Men sen så har det varit mycket död runt omkring mig på senaste vilket har fått mig tänka.

Inte bara död utan många som har haft problem, kärleksproblem, sjukdomsproblem.

Allt möjligt.

Jag vet inte om det är lite för mycket för mig.

Jag ligger just nu bara i min säng och tänker och när tanken slog mig att om Leo skulle dö då skulle jag inte ha något kvar att leva för.

Så inser jag hur lågt jag sjunkit egentligen.

Min diabetessköterska kanske har rätt, jag kanske är deprimerad.

Kommer inte ihåg när jag kände mig riktigt jävla glad och uppåt senast.

Kommer inte ihåg när jag senast tyckte att jag var bra.

Kommer inte ihåg senast som jag kände mig behövd på ett bra sätt.

Som men kärleken till exempel, jag sitter smått och känner kärlek och "trånar" efter någon som helt klart inte vill ha mig lika mycket.

När senast hade jag en kille eller någon som tyckte att jag var riktigt smart och någon att se upp till. Någon som man vill behandla bra och som man vill ska må bra!

Insåg väl det också idag när jag fick en smäll på röven.

Även om det är ett skämt känner jag lite, är jag inte värd mer än så?

Den 27e ska jag gå och tala med någon, vi får hoppas det hjälper.

Livet gör ont, jag är aldrig långt från gråten men ändå, jag har ett fantastiskt liv.

När jag var ute med Leo idag var jag inte långt från gråten för att jag var så lycklig.

Kändes som taget ur en film.

Vi satt ute i solen och han kom bakifrån och kramade mig och pussade mig på kinden.

Vi busade och skrattade, helt underbart!

Det är nog tack vare honom jag inte gett upp.

Jag måste bli gladare och roligare och respektera mig själv mer så andra folk också gör det.

Försöka känna att jag är bättre än så.

Jag förtjänar det bästa, precis som alla andra!

Tankar från en sömnlös i kungsbacka!

Kram!