.

Har varit en fruktansvärt bra dag idag konstigt nog.

Sovit länge

Sen har jag pluggat, ätit fruktansvärt god lax!

Plugget har gått helt okej, det känns som om jag har koll ibland och ibland känns det som om jag skulle kunnat lära mig så fruktansvärt mycket mer!

Sen har jag haft en supermysig kväll med min lilla skrutt, han är så fantastisk den lilla sötgosen.

Efter det har jag laddat ner några serier.

Haft en veckas uppehåll med nedladdning av serier ungefär och bara kollat dokumentärer på svt play och tv4 play. Finns en del riktigt bra. Kanske borde man kolla om kanal 5 och tv3 har några bra med.

Bland annat har jag laddat ner glee, det mest fantastiska program på denna jorden!

Haha.

Musik och tv-program har alltid kunnat starta upp så många känslor hos mig.

Så glee är liksom bara dubbelt så känslosamt.

Idag gjorde dom lite reklam för en kille som sjunger.

Justin Bieber. Fastnade tokigt mycket för honom.

Även om det för många kanske bara är tonårsskit och kärlekstrams, så tycker jag sådan musik är underbar och den rör mig!

Även om jag själv tycker det är lite fjantigt ibland.

.

Oavsett, musik får mig tänka.

Mycket.

Särskilt på kärlek.

Ibland känns det som om jag har så mycket kärlek i mig att jag kan explodera, men har svårt att kanalisera den på de som förtjänar det.

Och ibland får vissa för mycket kärlek, kvävande kärlek.

Som en bomb som bara spränger dom i ansiktet.

Jag är riktigt kär i romantik, och jag vet att jag vill ha det.

Men samtidigt undrar jag om det finns det på så sätt i verkligheten.

Jag har aldrig varit oäkta mot någon.

Har aldrig sagt att jag älskar någon som jag inte där och då älskat.

Aldrig sagt att jag tyckt om någon som jag inte tyckt om.

Däremot har mina känslor ofta varit flyktiga, ena dagen finns dom och andra dagen finns dom inte.

Fast finns alltid en grund av känslor.

Finns ingen här i världen som jag hatar.

Bara beteenden som jag inte gillar.

Tror på att det finns gott i alla.

Jag förstår att detta inlägg inte är rakt, kanske svårt och förstå.

Det är så det är med känslor, ibland går dom inte att förklara och det är svåra att peka ut och skriva om.

Det kanske låter som att jag inte mår bra nu.

Men det gör jag.

Det är inga sådana känslor som finns.

Det är bara jobbigt när man inte förstår sig på. Tycker inte om att inte ha kontroll på det sättet. Jag vill alltid förstå vad som händer.

Har blivit att jag lyssnat på många må bra låtar på senste.

Som Katy Perrys Firework, så otroligt bra video btw!

Senaste glee avsnittet var en otrolig må bra känsla över för mig.

Den låten som jag länkade till här är också en otrolig må bra låt för mig.

Och jag känner med dom, dom får mig må bra. Dom ger mig hopp om världen.

För om jag ska vara ärlig, vissa människor får mig att tappa hoppet om världen.

Ibland får jag mig själv att tappa hoppet om mig.

Vet att jag tänkte på det för någon dag sen.

Tänkte, "Men vafan Ansa du är fruktansvärt bra för du är iaf inte sån där, du är inte som den och inte som den."

Efter det blev jag så jävla sur på mig själv. Varför ska jag behöva tänka att något som någon annan gör är dåligt för att jag själv ska kunna tycka att jag är bra? Varför ska man behöva säga att någon typ av program eller musik är dåligt? Det är väl bra för dom som vill göra programmen och bra för dom som vill se dom, bra för dom som vill spela eller lyssna på en viss sorts musik och bra för dom som vill göra en viss sorts musik.

Oavsett, alla har något bra.

Jag är bra, för jag är jag. Och jag har många bra egenskaper.

Jag räknar aldrig ut någon, jag är villig att hjälpa alla som ger mig samma tillbaka, jag är villig att ge kärlek till alla, jag är snäll och jag är "äkta".

På tal om äkta, vad är äkta? För jag kan vara jätteäkta och säga att jag älskar dig om jag känner så för stunden. Om jag ändra mig sen, ljög jag så den stunden som jag faktiskt kände att jag älskade dig?

Undran om detta rotar i att jag är väldigt känslosam. Jag känner starka känslor, upp och ner. Men när man pratar om sådant känner man ändå att hur kan människor gå vidare från sina kärlekar så fort?

Var dom inte äkta?

Är man inte äkta? eller är man bara väldigt flyktig?

Jag lämnar ut mig fruktansvärt nu känns det som. Mer än många skulle göra.

Men sitter här med ett fruktansvärt tryck i bröstet. Fysisk smärta som jag tror mynnar i att jag känner så mycket nu och det blir faktiskt bättre av att skriva här.

Jag är så, jag har mycket känslor och jag gillar att dela med mig av dom.

Vill veta hur andra tänker, hur andra känner och hur livet ser ut för andra. För jag lär mig av det.

Jag ser andra sätt att tänka, känna och ha det.

Man utvecklas så tycker jag.

Sen har jag andra saker som jag håller inne med. Som jag kanske inte lämnar ut.

Tycker inte att något är fel, vi är bara olika.

Kanske i förbifarten säger korkade saker och tycker att folk är korkade. Men oftast inte när jag tänker efter.

Som till exempel Kissie. Jag undrar vad som ligger bakom hennes beteende.

Jag undrar vad det är som har skadat henne. För det är något väldigt fel när man beter sig som henne. Det är någon slags blockering som gör att man inte ser verkligheten.

Men jag tror inte att hon är en dålig människa, hon behöver nog bara hitta rätt. Se att man inte behöver trycka ner andra för att själv må bra. Att livet inte handlar om att äta barnmat och gå ner i vikt. Världen kretsar inte kring någon.

.

Ne, slut med tankar.

Vad tänker andra?

Vill skriva, Vad tänker ni på som läser den här bloggen men det är inte många som gör det så hade nog inte fått så många svar.

Men skriver det iaf.

Vad ockuperar era hjärnor? Vad är viktigt för er?

Kram!