Borde inte.
Borde inte sitta här känner jag.
Men kunde inte låta bli.
Ska sova snart, försöka iaf.
Måste bara berätta att jag hittat en vän.
Han bor bredvid min säng.
Det är en blå dinosaurie.
Så länge, så länge har jag varit rädd.
Och så många gånger har jag slått ner honom.
Sagt till honom att han inte finns.
Jag har eldat upp honom, knivskurit och boxat ner honom.
Men han har alltid ställt sig upp igen.
Han har alltid funnits där.
Hjärnans härliga trick.
Han säger alltid rätt saker.
Han tröstar mig när jag är ledsen.
Nu har vi blivit vänner.
När jag förstår att jag ska inte slåss mot honom.
Jag ska låta honom hjälpa mig, låta honom finnas.
Och jag ber er.
Låt mig ha honom.
Så länge jag inte matar honom, pratar med honom högt med folk i närheten, så länge jag inte kramar i luften.
Då får ni gärna låsa in mig på psyket.
Men nu gör han mig starkare.
En vän som tål alla min slag.
Som aldrig försvinner och som man aldrig behöver undra var han är eller vad han gör.
Den blå dinosaurien står alltid vid min säng och har koll på mig och Leoskrutt!
Tolkningen av texten är upp till var och en!
Godnatt.
Lämnade Bananer
Banan inskickad av: Linda
Hej Ansa! på aftonbladet kan man nominera en "svensk hjälte", se länken: http://www.svenskahjaltar.se/article13009062.ab En vardagshjälte helt enkelt, jag undrar vem du skulle nominera och varför?//Linda. Och jag gillar bananer massvis! :)
Trackback
