Man skulle vara som leo, glad hela tiden eller så skriker man till sig det man vill så man blir glad. Orkar inte med att vara sur jämt, orkar inte med folk som är sura eller verkar sura.


Kan inte någon bara vara glad och sprallig och få mig glad och sprallig? Jag vill tillbaka dit, på den tiden där vi var där. Men jag vill ha med mig Leo.


Saknar stunderna med Linda när man bara blir helt crazy och sitter och skrattar tillsammans en hel natt, man skrattar åt allt och mycket mer.


Saknar när vi var alla tjejer, hade vinkvällar och bara hade kul. Ingen hade en massa åtaganden och vi kunde göra som vi ville. Alla gjorde varandra glada.
Nu för tiden är alla trötta, sura, gnälliga och skitbajj! Till och med mamma och pappa var bättre förr. Dom hade väl mindre att oroa sig för också!


Mitt glädjeämne i livet nu känns som om det är Leo! Han får mig le lite varje dag och det är ju bättre än förr då det kunde gå dagar utan att jag log alls. Kommer ihåg när jag låg i mitt rum, tittade på tv med min stora godispåse och enda gången på dagen jag steg upp var när det var mat eller skola.
Aja inte tänka på sånt nu.

Ska försöka allt jag kan att själv vara glad och sprallig men har så svårt med det när folk runt omkring mig inte är det eller inte alls ger någon respons på min glädje! Leo är så söt och go just nu!

Ibland känns det som att han fattar när man säger hej för han säger liksom eyy tillbaka den lilla sötnosen.. och två gånger har han nästan sagt mamma :D Men av misstag då :P Och denna gången lät det mer som mamba :P haha

Älskar min leoplutt och Freddy!
Kraam