Har varit i skolan nu på morgonen, 9-12. Men kom ändå typ precis hem.

Gav mig själv en halvtimmas lunch och avkoppling. Och den är snart slut :(

Känner mig så stressad så det är inte sant.

Men ändå så glad :D.

.

Jag har så svårt att priotera ibland.

Om det är någon som har lust att lära mig hur man gör får dom gärna träda fram :P.

Haha, kan säga att jag tyckte det va mer intressant idag att öva på finska ord än att öva på att tvätta personer och bädda sjukhussängar. Men känns ändå som om jag hamnat rätt, men tyckte inte jag såg ut som en sjuksköterska i kläderna. Jag kanske inte är en typisk sjuksyster?.

Men, jag längtar längtar längtar tills jag får läsa till barnmorska.

Och jag längtar till den 17-19!

Men denna helgen blir nog inte så rockig.. förutom fredag då.

Då är det tjejkväll som gäller :) Kul kul kul!

Tänkte åkt ner till skåne på lördag men verkar inte helt som om mamma och pappa är med på noterna.

Ska kolla upp snart vad tåget kostar så kanske det blir så ändå :).

.

Det börjar kännas mer och mer som om mina tvivel, min osäkerhet försvinner med.

Tror jag!

Ska inte säga för mycket men jag känner mig glad, och lugn.

Just nu.

Men man märker att osäkerheten och så slår igenom ibland.

Jag hoppas att det stås ut med.

Alla översättningsvertyg på internet suger verkligen.

på tal om ingenting :P haha..

.

Men sitter och tänker på en sak.

Det där med känslor det är jobbigt.

Just nu känns det som om jag är på två sidor av en och samma sak nästan.

Jag vet inte hur jag ska vara eller reagera mot något av dom.

eller man kanske ska säga någon av dom.

Hur gör jag för att vara och reagera så bra som möjligt?

Ska man ta kontakt och vara trevlig och försöka?

Va händer om det ändå blir skit av allt?

Har ju rätt bra kontakt på ena sidan men sen när hon får mig och leo att lida för någon konstig tro om att jag vill åt den andra personen eller nåt. Då känns det jobbigt, hur ska jag reagera? För att förtydliga så skyller jag inte allt på den personen. Det är självklart *** ansvar att det inte blir så med, nästan mest *** ansvar.

Det är ju framförallt Leo som får lida för det. Jag bryr mig inte så mycket egentligen om det inte hade varit så att det gick ut över honom.

Och om du vet vem du är och du läser min blogg så får du gärna prata med mig om det men jag vet inte vad jag ska säga. Mår rätt dåligt över det just nu. Det får ALDRIG bli såhär igen.

Sen på andra sidan känner jag igen mig själv, hur jag var och tänkte när jag visste att personen hade gått vidare från mig. Jag var inte nummer 1 längre. Det är hemskt och om den personen är det minsta lik mig kommer det kanske inte gå så långt men kommer ändå bli jobbigt. Och jag hoppas att jag har styrka nog att lita på och må bra trots att det är som det är.

8 år är ändå bra mycket mer än 2 år.

Känns på sätt och vis som om jag vill dra mig ur alltihop bara pågrund av att jag hatar när det blir sådana jobbiga situationer. Jag hatar att göra det jobbigt för folk. Men just nu känns det som om jag tycker om han för mycket för det. Av någon anledning är jag rädd att han ska rycka åt dig handen igen, å andra sidan känner jag mig så trygg och mår så bra, som att jag har ett stadigt och bra grepp för han håller mig hårt i famnen och inte bara i ena handen. Men om man liknar det vid en dans så gör man ibland piruetter och håller varandra bara i ena handen. Tappa inte...

Svartsjuka och brist på tillit kan skada så mycket och ibland det känns som om allt främst hamnar på mig. Men jag vet att åtminstonde 2 till av oss är i samma sits. Ungefär samma sits.

Jag är stark och jag vet att jag på sätt och vis klarar det.

Kanske bättre eller inte alls. Det känns som det antingen är svart eller vitt, inga gråa fält. Men så har det väl alltid varit med mig..

Trots all oro och alla förvirrade tankar är jag glad.

Detta kanske lät förvirrande och ja, det är väl så.

Man kan skriva av lite men inte allt i en blogg.

Fast det här va kanske mer än jag borde.