Hej hej!
Nu vill jag att ni tänker på att det i rubriken står EN ung mammas syn på saken. Talar alltså bara för mig själv och hur jag tycker. Det här behöver inte stämma in på NÅGON annan ung mamma.
Jag gick idag och städade och funderade lite på om jag hade ändrat på mig något sedan jag fick leo. För innan jag fick honom tänkte jag lite; Det där löser sig. Jag kommer ju bli en helt annan och ny människa när jag får en liten att ta hand om. Allt jobbigt kommer kännas som om det är värt det eftersom jag gör det för den.
Men sanningen nu, när jag har facit i hand. Jag har inte ändrats något alls!
Visst kan jag känna att jag gör vissa saker för leos skull som jag kanske inte skulle gjort annars. Men jag städar inte mer än jag gjorde innan. Jag har inte slutat äta godsaker och börjat röra på mig så att Leo ska kunna ha en smal frisk mamma som orkar leka med honom(det är väl ett plus att jag är ung då :S), jag tänkte väl innan att jag skulle ha en människa i världen som jag brydde mig så mycket om att jag inte brydde mig om att det känns som om ingen annan bryr sig om mig. (Okej det finns folk som bryr sig men nu menar jag mest typ att jag har 1 kompis, som bor i sverige just nu, som alltid bryr sig om att bjuda med mig på saker och ting. Annars blir jag nästan aldrig medbjuden, jag drar gärna ihop saker och ting, det är inte det. Men någon gång hade det vart kul att bli bjuden av någon annan.) Men kontentan av det hela är väl att jag fortfarande tänker mycket på det.
Jag har inte heller ändrats så att jag liksom nöjer mig med att vara själv.. Är jag inte med folk blir jag olycklig och deppig(och leo räknas inte :S) och om jag blir olycklig blir jag ju inte heller en bra mamma till leo :S.. Men det håller jag på att ändra på :) Senaste veckan har jag haft en supermysig vecka med Leo och bara varit med honom och myst förutom när jag vart sjuk då :P Men sen när Leo somnat brukar det komma krypandes tillbaka. Varför sitter jag här? Varför är jag så ensam? Vad ska jag ändra på?
Jaja..
Det jag tänkte på var bara liksom att om man är ung och söker förändring på sitt liv. Skaffa inte barn för att få ändringen man kan skaffa barn ändå för det är så fruktansvärt underbart och mysigt men jag kan nog säga som så, att utvecklandet av dig själv kommer gå långsammare när du har barn eftersom du får ägna din tid åt barnet.
Jag ångrar inte Leo och jag anser mig inte vara en dålig mamma även om det kanske låter så på det här inlägget :P Men det finns många bra saker jag gör med. Det var bara lite tankar som jag hade idag..
Nu ska jag gå och se om Leo vaknat igen =)
Tycker jag hör lite gny :P
Älskar min son över allt annat och kommer kämpa för att han har det så bra som möjligt.
Sen ska jag se till att jag har det bra jag med. Egentligen är jag väl ganska nöjd med mitt liv. Så det är inte så att jag menar att klaga.
Kraaam!
